<p style="text-align: center;"> <br /> <em>Photo from Hotel Diplomat</em></p> <p style="text-align: center;"><strong>Den 22 december förra året, vad gjorde jag då? </strong>Jag hade precis landat i Stockholm efter att ha spenderat min första julmånad i Paris. Efter förra hösten var jag väldigt trött och var absolut inte klar med jobbet inför det nya året. Hösten hade startat stressigt då jag spenderade mina två semesterveckor på sommaren jobbandes med Custommades första Fashion Week produktion. Dagen jag kom hem från min "semester" så skulle jag vidare till Köpenhamn för att spenderade 3 veckor med att förbereda allt på plats. Efter produktionens deadline så bestämde jag mig för att resa resterande modeveckor i världen och var borta i nästan tre veckor utan paus i London och New York. På slutet var jag så trött att jag knappt kunde ta mig ur sängen på morgonen... Eftersom att jag hade rest så mycket så startades hösten med att jag låg efter med det mesta på jobbfronten och det kändes fortfarande i kroppen några månader senare, det vill säga två dagar innan jul. Jag kunde liksom inte komma ner i varv och min to-do lista tog aldrig slut... Som tur var så var det mitt "största" problem just då och jag var helt ovetandes om hur det kommande året 2020 skulle komma att bli.</p> <p style="text-align: center;">Idag ser allt lite annorlunda ut. Jag sitter i vårt rum på Hotel Diplomat där jag hållit mig de senaste dagarna för att göra en mindre "karantän" inför julafton med familjen. Efter detta år så kan jag säga att jag aldrig känt mig så utvilad som idag - allt är klart på jobbet inför det nya året och jobbstressen är som bortblåst. Detta år har verkligen fått mig att stanna upp, sätta saker i perspektiv och andas ut... Däremot finns det idag en annan typ av stress i kroppen: att råka smitta sin familj med corona. Inte ett enda snabbtest går att få tag på i Stockholm och väntetiden för ett är inte heller kort... vågar man chansa? med tanke på hur drabbat Stockholm är. Situationen i Sverige (och i hela världen för den delen) ger en klump i magen och jag hoppas med hela mitt hjärta att vi snart ska få igång vaccineringen ordentligt. Med det sagt, så tycker jag att man ska vara glad om man ens kan fira jul med sin familj detta år med tanke på omständigheterna. En vän i London skrev till mig imorse och berättade om hur hon sett mängder med folk som grät på Heathrow när beskedet igår kom att många inte får flyga hem till sina familjer över jul på grund av den nya mutationen. Jag fick rysningar i kroppen...</p> <p style="text-align: center;"><strong>Tänk hur snabbt livet svänger - denna dag förra året, jämfört med idag.</strong><br /> <em>Vi måste vara tacksamma för det lilla vi har.</em></p>
