<p style="text-align:center;"> </p><p style="text-align:center;"><strong>Fredags tankar.</strong> Då var det helg, igen! Nu undrar ni kanske hur min första vecka utan <i>lockdown</i> har varit? Då kan jag berätta för er att när man väl får gå ut så gör jag tydligen inte det. Jag har haft mycket på jobbet den här veckan och knappt gått utanför dörren förrän vid 7-tiden på kvällen.... Är inte det typiskt att man går och längtar efter någonting så länge, men när man väl "når dit" så gör man det inte? Typiskt mig, men till helgen blir det ändring på det - ser framemot en helg fullspäckad med planer. Igår gick jag lite på stan efter jobbet för att se hur det låg till med öppna butiker etc. Mycket var fortfarande stängt och de butiker som hade öppet (exempelvis Zara) hade en kö på minst 100 meter för att komma in. Jag gick istället in på Mango och blev instruerad att sätta på mig min mask, ta ordentligt med handsprit (de har stationer i entrén som man måste gå förbi) och att jag inte får prova kläder i butik utan enbart hemma. Hur är det i Sverige just nu? Har butikerna någon speciell rutin man måste följa?</p><p style="text-align:center;">Så, vad har jag annars i huvudet denna fredag? Lägenheter, lägenheter och lägenheter. Som jag tidigare nämnt så bor vi (jag och min pojkvän) i en lägenhet i området Saint-Germain som vår franska vän hyr ut till oss. Han hade precis köpt denna lägenhet och renoverat hela när vi skulle flytta till Paris, så allt gick väldigt smidigt för oss. Vi har trivts väldigt bra i lägenheten, den är så fin och ligger på en av de bästa lägena i Paris. Däremot har vi sedan dag 1 vetat att vi vill flytta till något större och till en lägenhet med kriterier så som: <i>haussman</i>-stilen, stora rum och gärna balkong. Nu, 10 månader senare har vi fortfarande inte hittat något... Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle ta så lång tid att hitta en lägenhet vi båda är nöjda med, och nu går det mig på nerverna.</p><p style="text-align:center;">Precis i början av mars skickade jag in nya ansökningspapper till en ny agent här i Paris, dagen efter stängdes hela Frankrike ner i lockdown. <i>Otur.</i> Att sedan vara "instängd" 60 dagar i en lägenhet som du hela tiden tänkt att du ska flytta ifrån är också påfrestande. Om man ska se det från den positiva sidan så har det däremot fått oss att tänka om och inse nya behov som vi tidigare inte haft. Vi har exempelvis tidigare tänkt att vi klarar oss utan en balkong då det är väldigt få lägenheter som har det (oftast endast våning 2 och 5 i klassiska Paris-hus), men det kan jag säga har totalt ändrat sig. Balkong, <i>here we come</i>. Att bo i en stad som Paris där det är "vårklimat" från februari-mars och "sen-höst" framtill oktober-november så känns balkong som ett måste. Det betyder också att våra chanser att hitta en bra lägenhet försämras med 3/5.</p><p style="text-align:center;">Kan vi sedan prata om hur olika kriterier man kan ha när det kommer till att hitta en lägenhet? Jag är absolut ingen perfektionist utan tänker att man får nöja sig med så många kriterier som möjligt - annars kommer vi ju hinna flytta från Paris innan vi hittar en lägenhet. Medan min pojkvän gärna vill att varenda kriterie ska bockas av för att det ska vara värt det. När jag väl hittar en fin lägenhet med balkong (se bild nedan så får ni se...) nej då är rummen för mörka och balkongen ligger åt fel sida - "den kan bara ligga i syd- eller sydväst läge" säger han. <i>Suck</i>. Vi har båda varsin lägenhet separat, så detta är vårt första gemensamma boende där båda ska bli nöjda... herregud vad svårt det är! Inatt låg jag vaken till 2am och letade lägenheter på SeLoger (motsvarigheten till Hemnet) men hittade ändå ingenting. Värt att vara helt slut idag? nej.</p><p style="text-align:center;">Ja, det var dagens tankar... Förstår såklart att detta är ett i-lands problem men jag är säker på att ni kan ta mitt inlägg med en nypa salt och skratta åt det, någon kanske till och med känner igen sig - vem vet. Med det sagt, vi hittar nog en lägenhet snart trots allt och när vi väl gör det så kommer den säkert vara så perfekt att jag kommer behöva tacka Johan varje dag resten av livet för att han var envis och stod på sig.</p><p style="text-align:center;"><i>Bon weekend, vänner!</i></p><p style="text-align:center;"><i>A text with my thoughts about finding the perfect apartment in Paris...</i><br><i>Want to read it? Make it a google translate!</i></p><p style="text-align:center;"> </p>
