Ja, då var jag tillbaka i Paris och slängdes direkt in i lockdown no. 2 - likt i våras. Utegångsförbud med en timmes träningsmöjlighet utomhus (dock med lapp!) och stängda butiker veckorna framöver. Till skillnaden från förra gången så är dock skolor öppna och mycket fler "nödvändiga" butiker - vilket gör att samhället inte är helt stängt som tur är. Det har spekulerats om detta i Paris, men man trodde nog inte att det skulle gå så snabbt... sedan har ju corona-situationen blivit mycket värre och Frankrike ligger inte bra till på listan, så man förstår att något behöver göras. Tanken med en "national lockdown" är såklart att bromsa antalet fall i hela landet men först och främst för att sjukhusen inte ska bli överbelastade som det just nu är på väg emot. Frankrike är ju ett väldigt byråkratiskt land med Macron i spetsen och han verkar dessutom gilla att vara "först ut" vilket han nu visat med två lockdowns. Med det sagt, vad tänker jag kring att bli instängd i Paris? Ni vet ju redan att jag tar seriöst på covid-19, så denna text fokuserar istället på själva "force majeure"-konceptet lockdown. Jag har nog generellt lyckats hålla väldigt positivt humör sedan de första restriktionerna i mars. Från att känna att jag kanske missar ett helt år av den lilla tiden jag kommer att bo i Paris... till att tänka på hur mitt liv var innan med långa jobbdagar, flera dagars resande i veckan och längre perioder borta hemifrån - inte hållbart. Lockdown i mars fick mig att stanna upp och pausa takten, vilket i sin tur har skapat så otroligt mycket bra saker för mig som person - både privat men också i jobbet. Jag har utvecklat något som jag inte hade på samma sätt tidigare, det vill säga en förmåga att leva i nu:et och inte tänka så mycket på morgondagen eller vad jag missar i att inte vara på andra ställen. Det är en så otroligt härlig känsla och bara genom att ha den, så känner jag att jag uppnått mycket av den lycka som finns att jaga i livet. Att hitta lycka i sin vardag betyder såklart olika för alla, men något jag förstått detta år och som blivit min lycka i vardagen är själva Paris som stad. Bara ljuset man vaknar till hela året om, värmen som i princip aldrig går ner under 10 grader och allt fint man får se genom att bara titta ut genom fönstret är oslagbart. Som människa trivs jag bäst där jag är inspirerad, i lockdown eller inte, så är det bara. Mitt jobb inom PR, kommunikation, sociala medier och skrivande bygger väldigt mycket på inspiration - att hela tiden ha nya kreativa idéer för att kunna skapa det som krävs för att få resultat. När det kommer till att vara "instängd" så ser man såklart olika på detta, bara min pojkvän och jag har helt diverse syn i frågan. Han klättrar på väggarna efter två dagar och avskyr känslan av att han inte kan göra som han vill (och då går han ändå fortfarande till jobbet på vardagarna då han har ett sånt jobb som inte anses kunna göras hemifrån). För mig ser det annorlunda ut... Folk omkring oss har sagt "hur kan man vilja leva instängd när man kan åka hem till Sverige och leva som vanligt där?" - men de som man inte förstår då är att mitt hem just nu är Paris, det är där jag har mina rutiner som jag mår bra av, det är där jag har mina saker, mitt kontor och det är där jag trivs. Att åka hem till Stockholm (där det dessutom är den mörkaste tiden just nu) under en så lång period för att bo på hotell eller en hyrd lägenhet i flera veckor ger mig inget lugn i kroppen. Jag får nästan panik av att tänka på det... För mig är det en väldigt stor skillnad på att spendera två månader levandes i en resväska, eller att åka hem några veckor tidigare kring jul som ändå var planerat för att träffa familjen. Det kommer att bli en kompromiss. Vet ni vilka jag tror kommer att vara de lyckligast personerna i denna franska lockdown no. 2? De som kan se denna kommande månad som en "paus" i livet. En tid där man kan återhämta sig själv, läsa alla de böcker du aldrig hinner, vara i kapp med jobbet inför årets slut, fokusera sig på sitt välmående och att göra november till en mysig höstmånad hemma med god mat & bra serier. Inte så tufft egentligen, eller? Det kommer i alla fall jag att göra ... dessutom är jag lyckligt lottad som har ett fantastiskt hem i hjärtat av Paris, så svar: nej, jag har ingenting att klaga på denna gång.
