<p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;"><i>Snapshots from my evening run ♥</i></p> <p style="text-align: center;"><i></i><strong>Dag 19 i karantän.</strong> Imorse vaknade jag av sol ännu en dag, vilket såklart gör det lättare att ta sig igenom en till dag av lockdown. På något konstigt sätt har jag en känsla av "sommarlov" när jag vaknar på morgonen, lite som att dagen är så lång att timmarna inte riktigt spelar någon roll. Lite härligt i denna hemska situation eftersom jag inte haft ett "sommarlov" sedan jag var 12 år gammal. Som 13 åring började jag jobba i en klädbutik efter min praoplats och har sedan dess jobbat varenda sommar (förutom när jag var iväg en vecka eller två på semester såklart!). Så, jag tar igen lite av den tiden nu känner jag. Annars var jag igår ute på en timmes springrunda enligt de franska restriktionerna. Det var underbart... ni som följer mig på Instagram Story såg att jag la ut processen kring att gå ut. Bara i välmening att dela med mig hur andra delar av världen ser ut i jämfört med Sverige (där många av mina följare bor). Det är alltså denna lapp ovan som man måste fylla i varenda dag man går ut (för att handla, gå till apoteket eller träna 1 timme) för att kunna visa för polisen när man blir stoppad på gatan. Sedan får man röra sig 500 meter - 1 km ifrån där man bor, vilket man då också ska kunna bevisa med pappret i fickan. Jag fick iallafall så mycket energi av denna springtur och kände ett litet, litet hopp om att det snart kanske bli bättre, tills jag imorse fick ett meddelande på Instagram... En spansk tjej skrev till mig att jag var "respektlös och inte ens borde gå en timme hemifrån med tanke på situationen. Om jag bara förstod hur illa situationen var i Spanien så skulle jag inte posta det jag gjorde. Samt skrev hon att det inte finns en chans att jag själv har haft coronaviruset med tanke på vad jag har postat på Instagram senaste veckorna". <em>Suck, tänkte jag.</em></p> <p style="text-align: center;">Hur mycket negativ energi kan man dela med sig av egentligen? I dessa situationer borde vi inte skicka massa hat och pekfingrar till varandra utan istället uppmärksamma de som gör något, minsta lilla. Jag brukar egentligen inte svara på denna typ av meddelanden eller dela med mig av irritationen men jag blev så trött på hennes påhopp att jag egentligen bara ville ringa upp henne och säga:</p> <p style="text-align: center;">Om hon kände mig så skulle hon veta att jag har suttit hemma i karantän i 19 dagar och under dessa dagar bara gått ut för att handla cirka var 3:e dag. Att halva min släkt bor i Spanien och också har det jättetufft själva med situationen vilket jag dagligen blir påmind om när jag pratar med de. Att min morfar och mormor är båda gamla och inte mår bra. Att min kära morfar tack gode gud klarade sig igenom något allvarligt i veckan på grund av att han hade tur och fick en sjukhusplats. Att jag själv inte mått så bra och haft många symtom för coronaviruset men postar gamla bilder på Instagram för att hålla någon typ av positiv energi uppe. Att när jag äntligen mår bättre igen och är ute för att jogga en timme kring mitt kvarter så är det inte för att ha ett "socialt liv" utan för att orka med ytterligare veckor instängd. Likt de franska <em>stenhårda</em> restriktionerna säger att man får göra. That's it.</p> <p style="text-align: center;">Nu ska jag dricka min kaffe och göra detta till en bättre dag... Kram ♥</p> <p style="text-align: center;"><em>Want to read? Make it a google translate. </em></p>
