<p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;">Innan covid tog fart så brukade jag dela <strong><em>parisiska situationer</em></strong> från mitt vardagsliv. Nu när livet långsamt kommer tillbaka och jag kan uppleva mer saker i Paris så är såklart även dessa situationer tillbaka. I helgen var jag och min tjejkompis från Stockholm på en av Paris trendiga brasserier nära vår gata: La Palette. För mig är det en Paris-version av Riche i Stockholm - det är ofta mycket folk, trevlig stämning och klientelet hamnar ofta där med ett glas i handen strax efter lunch och stannar till de stänger två på natten.</p> <p style="text-align: center;">Tillbaka till helgen: vi sitter på La Palette och tar ett glas vin. Efter någon timme sitter några bekanta Parisiennes vid bordet längre bort - de bjuder över oss och vi går dit. Då jag ändå bott i Paris några år nu så är jag van vid hur situationen "som ny" ser ut. Man sätter sig, ingen fransyska kollar på en, de svarar drygt och viskar lite undrade varför man är där. Jag är så van vid det att jag knappt lägger märke till situationen - dessutom vet jag hur jag ska hantera det. För min vän däremot som tidigare inte varit med om detta så blev situationen lite stressande, hon viskade till mig att vi kanske borde flytta på oss eller gå därifrån. Jag svarade bara lugnt till henne: jag löser detta.</p> <p style="text-align: center;">Jag vänder mig emot den drygaste tjejen av det alla och gör det enda som går att göra: fråga tusen frågor om henne så att hela konversationen bara handlar om just henne. Exakt vad den typen av människor älskar. Vi pratar alla på om hennes liv - hur hon är "vrai Parisienne", har såklart jobbat länge i mode och pratar helst bara franska. Det är spännande hur folk lättar upp när de får prata om sig själva... tycker ni inte? <em>Haha.</em> Med det sagt, vi blir lite bättre mottagna och följer sedan med hela gänget till en klubb runt hörnet. Vi hänger med det franska gänget hela tiden, men känner oss inte så välkomna tillslut ändå... efter ett tag så bestämmer vi två oss för att själva åka till en annan klubb på andra sidan stan. Vi säger inte hejdå utan åker bara.</p> <p style="text-align: center;">Någon timme senare är vi på den andra klubben, av en slump är ett stort svenskt gäng på plats som vi känner från Stockholm och det blir en riktigt kul kväll. Helt plötsligt dyker tjejen upp med sitt lilla <em>entourage</em> - hon vill jättegärna hänga på oss och helt plötsligt vill hon gärna prata med mig. När jag då trevligt introducerar henne till alla svenskar och sedan är inbjudande (trots att hon själv är motsatsen) så verkar hon tillslut ha en väldigt rolig kväll. En stund senare när hon ska lämna klubben så viskar hon i mitt öra och undrar om vi inte kan ta en drink i veckan - hon tycker det vore så kul att lära känna mig. Innan jag kramar henne hejdå så hånler jag lite och tänker för mig själv "<em>nu passar det, va</em>".</p> <p style="text-align: center;"><em><strong>Ja, det var en klassisk kväll i mitt Parisiska liv. </strong></em></p>
