RENDEZ-VOUS. | Thérèse Hellström

Innan pandemin så spenderade jag mycket tid på möten i Paris, eller rendez-vous som det så fint heter på franska. Det enda sättet att ta sig framåt i en tuff modebransch är att vara ute och mingla för att hela tiden lära känna ny människor. En kontakt föder ny kontakt, och så vidare. Detta var ett mål jag hade när vi flyttade till Paris då det för mig är viktigt att skapa mig ett kontaktnät som jag kan ta med mig hem dagen då vi flyttar ifrån staden. Att lära känna människor, eller gå på rendez-vous är det sista jag har kunnat under denna pandemi... Måste erkänna att det har varit lite skönt att ta ett steg tillbaka efter många sociala år i jobbet, men nu känner jag mig klar med "vilandet". I veckan bestämde jag mig för att besöka en av de bättre PR-byråerna i Paris för ett mindre möte. Eftersom det var första gången på många, många månader så måste jag såklart dokumentera det... därför blir detta något typ av inlägg kring hur det fungerar i Paris.

I Paris är modebranschen fortfarande väldigt traditionell och PR-byråerna är stora med många anställda. Något jag själv har bevittnat blivit mer och mer sällan exemplevis på den svenska marknaden... Många PR-byråer i Stockholm har stängt och andra har 1-2 anställda. Den Parisiska byrån jag besökte i veckan hade 22 anställda och jobbar med kunder så som Manolo Blahnik, Ritz Paris, Mr Porter och många couture varumärken - det vill säga riktigt bra varumärken i olika segment. Jag får en känsla av att de franska PR-byråerna är mycket mer selektiva än andra då hon som tog emot mig sa " vi har följt dig i ett år och tycker att du har en väldigt fin plattform " - inbjudan till deras showroom kom alltså ett år efter. Lite som att de vill testa dig och se vad du går för... vad skriver du om? vad postar du om? vad för typ av varumärken gillar du? Ja, ni vet sånt som man måste tänka på varje dag om man har sociala medier som en del av sitt jobb.

Väl i showroom gick jag igenom varumärke för varumärke noga med tjejen som bjudit in mig. Tiden är väldigt dedikerad till varje varumärke och varje piece man tycker lite extra om fotar de av för att minnas vad man gillar. I mitt fall hittade jag ett italienskt couturevarumärke som jag tidigare inte hört om - men blev helt kär i. Då får man alltså request:a om att få låna plaggen man gillar för att fota (exempelvis för en look till Instagram som jag gör) och sedan lämna tillbaka de i samma skick. Ibland får man även skriva på papper att man lovar att returnera plagget som det skickades och annars får man betala böter. Ändå fair tycker jag som är otroligt noga med saker jag lånar (och hela min garderob för den delen). Jag minns när jag jobbade på mitt PR-kontor i Stockholm och folk kunde låna kläder som de sedan kom tillbaka med i en sopsäck.. kläderna luktade rök & svett, var ihopskrynklade och allt andades att de otacksamt hade använt produkten på efterfesten snarare än "rödamattan". Till dessa personer: ni hade aldrig klarat er i Paris! Att visa respekt för en produkt är A och O.

På vägen hem från min rendez-vous gick jag längst med Eiffeltornet i ett 15-gradigt Paris och tänkte på att det är otroligt hur snabbt man ändå kan komma in i en ny stad. Jag har bott i Paris 1,5 år varav 1 år har varit pandemi, men ändå har jag lyckats skapa mig så många nya kontakter inom mode och PR. Självklart är det 0,01% av alla jag borde komma i kontakt med, men trots omständigheterna så är det ändå bra... Jag ska inte säga att det har varit lätt - många gånger står man själv i hörnet, men det har varit en väldigt spännande upplevelse som jag tar med mig i livet. Om det är något jag har lärt mig med Paris så är det att inget kommer att komma till dig... utan du måste jobba för varje millimeter steg du ska ta framåt. Samtidigt, så är det väl det som är kul med modebranschen? Den konstanta jakten på något som man inte vet vad det är...

Ja, det var dagens modetankar... rendez-vous jakten fortsätter.