<p style="text-align: center;"> </p> <p style="text-align: center;">Jag började skriva på detta inlägg igår men hann aldrig klart, så det får bli en "fredags tankar" på en lördag. Nu är det två veckor sedan de började öppna upp <em>lockdown</em> i Paris men det känns som 2 månader. Det som har mött mig efter lockdown (varma dagar, solnedgångar, picknicks och kompisdate:er) har varit så underbart att jag känt att det var värt att stanna i Frankrike. Hade vi valt att åka hem till Sverige så hade jag förmodligen varit lite "halv nöjd" hela tiden (ex. kunna gå ut i Stockholm men ändå inte) istället för att få känna på kontrasterna och uppskatta det som har väntat mig. Jag har tänkt väldigt mycket på corona-situationen och vad de har gjort för mig, min slutsats är att det var vad jag behövde för att bromsa upp i mitt liv (om man bortser från allt hemskt kring det såklart). Helt plötsligt uppskattar jag saker på ett helt annat sätt, jag ser saker från olika vinklar, jag tar till vara på det jag har och tar dagen som den kommer. Det är helt underbart. <em>Pre-corona</em> så har mitt liv alltid varit planerat minst 3 månader framåt, istället för att uppskatta det man gör för dagen så har jag många gånger kommit på mig själv att länga till en annan helg - trots att jag är mitt i en händelserik en som jag sett framemot de senaste veckorna. Helt galet egentligen, tur att jag förhoppningvis har ändrat om mitt tankesätt...</p> <p style="text-align: center;">Annars har jag senaste veckan haft många kompisdate:er med lite olika vänner eller bekanta, det har verkligen givit mig energi. För första gången sedan jag flyttade till Paris så känner jag mig "rik på vänner". Absolut inte på ett sätt som att jag känner mycket folk utan mer kvalitén på de date:er vi haft. Det är verkligen roligt att lära känna nya människor och man får energi av att anstränga sig inför samtalsämnen, planer, arrangemang etc. Bara igår hann jag springa förbi Place Dauphine på en födelsedagsdrink för Laura, bjuda över Zoe på cocktails och dyka upp hos Isaure & Romain för en mindre fest (enligt de franska restriktionerna ofc.). Jag vaknade med ett leende på läpparna, och lite huvudvärk...</p> <p style="text-align: center;">Jag åkte som sagt själv till Isaure & Romain igår (min pojkvän var iväg på annat) och möttes enbart av folk jag tidigare inte träffat, och som bara pratade franska. Som tur är så är jag inte den som blir så nervös av nya människor utan jag brukar ta det med en klackspark... men det är såklart speciellt att dyka upp själv där man inte känner någon och det är alla pratar ett annat språk. Det var dock så trevligt! Om man bara försöker anstränga sig med språket så har folk ett större intresse i att prata med dig. Det gäller bara att hitta gemensamma intressen som man sedan kan prata vidare om... Igår pratade jag med en kille som drev ett hållbarhetsföretag som hjälper varumärken att själva bli det, hans flickvän berättade att hennes familj har en väskproduktion i Italien och den tredje vi pratade med har ett produktionsbolag som gör stora event. Helt plötsligt har man saker att prata om vilket gör att språket inte blir en barriär och de har i sin tur mer förståelse för att du behöver lite tid för att finna de franska orden. När Romain sa att han var imponerad över hur bra min franska hade utvecklat sig sedan innan <em>lockdown</em> (andra gången jag får höra det denna vecka!) så log jag som ett litet barn på julafton... Ja, ska man charma mig just nu så ska man bara säga att jag är duktig på att prata franska haha...</p> <p style="text-align: center;">Nu ska jag äta baguette till frukost... <em>Ha en härlig lördag! </em></p> <p style="text-align: center;"><em>Some thoughts around my social life in Paris... make it a google translate! </em></p>
