With my favorite hat in London 2012... Av alla frågor jag får så finns det en specifik som folk ofta ställer: Hur hamnade jag här? I tre delar har jag beslutat att dela min story. Så, tillbaka till där det började. För det första, jag har så länge jag kan minnas varit intresserad av mode ... Jag var tjejen som gjorde modecollage från tidskrifter istället för att leka med dockor. Som tidigt bläddra igenom tidning och böcker. Som alltid var över-uppklädd i skolan (så att folk störde sig på det). Ja, ni fattar. Min största dröm var att arbeta inom modebranschen, men jag insåg inte det "på riktigt" förrän jag var 13 år gammal. Vi hade "prao" (praktikplats) i min grundskola Samskolan, Stockholm - som gav oss elever möjlighet att ansöka om 1-2 veckors obetalt arbete på en arbetsplats vi gillade. För mig var det tydligt, jag ville arbeta i en klädbutik! Jag sökte prao hos en butik med namnet Jackie som hade (och fortfarande har) ett par butiker i Stockholm med blandade varumärken. De sålde märken så som Moncler, Burberry och Acne men också Odd Molly (det största varumärket då), Filippa K och DAY Birger et Mikkelsen. Jag tillbringade en vecka som "praktikant" i butiken och älskade det. Året efter var det dags för en andra praktikplats och jag bestämde mig för att söka samma butik. Jag arbetade hårt och det gick rätt bra, så i slutet av denna 3 veckors period så jag fick min första deltidsanställning på Jackie (jag var 14 år då). Butikschefen som trodde på en ung mig var Klara Åberg - hon arbetar fortfarande inom modebranschen och har bland annat arbetat för Céline i New York. Till att börja med arbetade jag en dag i veckan men jag älskade det så mycket så att det slutade med att jag jobbade fyra dagar i veckan istället, kvällar och helger på sidan av skolan. Vid den tiden blommade detaljhandeln och marknaden var på topp, vilket också innebar att alla modemärken hade representanter som konstant hälsade på i butikerna och det var så jag fick mina första kontakter inom modebranschen. Efter grundskolan gick jag på gymnasiet (Viktor Rydberg Gymnasium) och fortsatte arbeta på Jackie. Totalt arbetade jag i Jackies butiker under 7 års tid. Jag var helt övertygad om att mitt slutprojekt i gymnasiet år 2012 behövde vara relaterat till mode. Så jag samarbetade med en tjej i min klass som jag inte kände så bra från förr (vi slutade dock senare som goda vänner). Vi var 18 år gamla när vi bestämde oss för att lansera en t-shirtkollektion designad av 'kända' personer till förmån för välgörenhetsorganisationen Rädda Barnen. Efter många e-postmeddelanden och förfrågningar fick vi rapparen Petter, modeprofilen Emilia de Poret och komikerna Filip och Fredrik att designa en t-shirt vardera. Den mest populära t-shirten blev GAPA-designen av Filip och Fredrik (se bild nedan). Vi etablerade ett litet företag som hette T-Sheart och startade produktionsprocessen. Vi fick till samarbetet, skapade våra t-shirts utifrån designen, sålde de på olika platser (till exempel på Filip och Fredriks show) och donerade en stor summa pengar till Rädda Barnen. Då förstod jag att modeföretag var mycket intressant och något som verkligen kunde vara en långsiktig karriär för mig. Tjejen jag grundade T-sheart med var Nina Rademakers, som idag är en välkänd profil och ryttare inom hästsektorn. Efter 3 år på gymnasiet bestämde jag mig för att jag skulle vilja studera mode under mitt sabbatsår. Jag hörde från en äldre bekant att hon hade studerat ett år vid London College of Fashion och jag var helt övertygad om att detta var nästa steg för mig. Jag hade aldrig varit en tjej som ville "koppla av" under mitt sabbatsår, så jag började undersöka alla detaljer kring utbildningen. Tre veckor senare lämnades min ansökan till programmet "Fashion Communication and Merchandising" in. I augusti 2012 (jag var 19 år) flyttade jag till London för att studera mitt första år på London College of Fashion. Jag visste att det var en dyr investering, men jag visste också att det behövdes om jag var seriös med att försöka mig på en "karriär" inom mode. Vilket visade sig vara en värd investering, ett år senare fick jag min "1 års examen i mode" med A i alla kurser. Mitt år på London College of Fashion var väldigt inspirerande och roligt - jag kommer alltid att minnas det som väldigt bra tider. Jag lärde mig mycket inom det kreativa området, experimenterade med min egen stil otroligt mycket, träffade otaliga intressanta människor och många bra branschkontakter. Idag arbetar många av mina vänner från klassen antingen på stora modehus, har egna företag eller arbetar inom sociala medier - hela världen över. Mina kurser inkluderade allt från fashion business, merchandising, journalistik och inköp till design / produktutveckling, styling och naturligtvis: PR (som ni kanske kan gissa blev en passion redan då!). Vi deltog i intressanta fashion talks, gjorde workshops med etablerade företag så som H&M, besökte inspirerande museer, utvecklade en egen kollektion, lärde oss grunderna i styling, skrev mycket modeartiklar och gjorde resor för att bland annat se modehuset Louis Vuitton i Paris och andra inspirerande saker. Året flög förbi och jag kommer alltid att minnas det djupt i mitt hjärta. Något jag minns lite extra starkt var det unika modebiblioteket på mitt school campus Oxford Circus - där kunde man hitta ALLA modeböcker man någonsin drömt om. Jag spenderade otroligt mycket tid där... Samma månad som jag tog examen från mitt första utbildningsår lade jag London College of Fashion till mitt CV. Jag mailade alla märken (cirka 80!) som skulle medverka på London Fashion Week (AW13-säsongen) för att se om jag kunde få in en fot som praktikant, och jag fick ett svar: I made it! Jag fick min första Fashion Week upplevelse genom att hjälpa det nystartade varumärket Lucas Nascimento i utställningslokalerna på Somerset House och backstage under deras catwalk-show på Tate Modern. Jag gjorde allt för att ta in hur jag skulle agera professionellt och göra saker rätt, men ändå behandlades jag som sk*t. Trots gråten i halsen så lämnade jag London Fashion Week 4 dagar senare och kände att jag hade tagit ett steg närmare mitt mål. Det var även under London Fashion Week som en av de mest kända Street Style fotograferna Daniel Bruno Grandl tog sin första bild på mig. Tyvärr har jag inte lyckas hitta den (eftersom mitt namn inte stod med) men den hamnade på ELLE UK som en av de "bästa LFW look:sen" och jag kommer verkligen ihåg hur glad jag var över det. Senare samma år tog min praktik på London Fashion Week mig vidare till Stockholm Fashion Week och en mycket större upplevelse. Så... Del 2.0 kommer snart! Want to read it? Make it a google translate! Thank god for Instagram so I can share some snapshots from these years.
