Som lovat kommer här del 3 av "min story" - känns egentligen lite fjantigt att kalla det så, men kommer inte på något annat uttryck för det. Den blev längre än vad jag hade tänkt mig och den har tagit timmar att skriva, så ni får ursäkta om det är stavfel eller liknande som jag kan ha missat trots att jag har läst igenom texten ett hundratal gånger... Har även klippt in några bilder längst ner som har betytt mycket för mig av olika anledningar. Om ni har missat del 1 och del 2 av denna story så borde ni läsa de först, enjoy. Så, sista raderna av del 2… I oktober samma år får jag höra via min bästa vän Chayenne (som sedan innan jobbade med PR i modebranschen) att en erfaren PR konsult, Magrina Kovac, hade nylanserat danska modehuset DAY Birger et Mikkelsen i Sverige tillsammans med Sverigechefen Maria Malmgren. Nu sökte de en praktikant till Stockholmskontoret. Chayenne tipsade om mig och jag mailade Magrina mitt CV samma kväll. Dagen efter gick jag på intervju och 30 minuter senare frågade hon mig, ”när kan du börja?” NU svarade jag. And, so it started… Dagen efter började jag min PR-praktik på DAY Birger et Mikkelsens Sverigekontor. Jag var så laddad på det samtidigt som jag faktiskt inte riktigt visste vad jag skulle göra... jag hade ju aldrig jobbat med PR? Tack gode gud var Magrina en väldigt hjälpande person som visade mig hur saker och ting skulle göras, men jag fick i slutändan alltid göra det själv vilket var den bästa "skolan". Vid denna tidpunkt så pluggade jag mina heltids ekonomistudier på Stockholms Universitet, jobbade 3-4 dagar i veckan på Nathalie Schuterman och 2 dagar i veckan som praktikant på DAY. I början gick det bra men jag insåg tidigt att om jag ska lyckas få en anställning på DAY så behövde jag lägga bra mycket mer tid än 2 dagar i veckan... Därför nådde jag i slutet på november en punkt där jag behövde ta ett beslut för hur jag skulle ta mig vidare, jag är inte en person som klarar mig utan att sova och jag kände att jag inte kunde lägga 100% energi på alla saker. Mitt beslut blev: 2 dagar i veckan på min DAY-praktik men för att visa framfötterna så la jag även cirka 3 timmar per kväll på detta jobb. 3 dagar i veckan på Nathalie Schuterman, ofta fredag-söndag vilket gjorde att jag under en lång period knappt fick "helg" men det fick vara värt det. På universitetet bestämde jag mig för att sänka mina mål om att få A i alla ämnen - istället satsade jag på en lika hög arbetserfarenhet vid examen och betyg kring B-C. Jag fick helt enkelt ta beslut om vad jag trodde skulle ta mig vidare enklast efter min utbildning, och så blev det. I december samma år berättar Magrina för mig att hon ska flytta utomlands och att någon därför behövde ta över hennes PR-tjänst på DAY som ansvarig för Sverige. Efter att ha jobbat dagar, kvällar och helger för denna praktik så hoppades jag verkligen att hon skulle fråga mig och det gjorde hon! Det var en stor dag för mig... kommer aldrig glömma det. Tack Magrina för att du trodde på mig! I december 2014 blev jag anställd två dagar i veckan som PR-koordinator för DAY i Sverige och rapporterade till marknadschef på huvudkontoret i Köpenhamn. Jag kommer ihåg min första måndag på jobbet när Magrina inte var där och jag tänkte "Jaha, vart börjar jag?". Det fick jag ordagrant göra, från botten till toppen. PR såg helt annorlunda ut då än vad det gör idag, vi jobbade knappt med Instagram och "influencers" fanns inte utan det som verkligen betydde något var pressklipp i tidningar, kändisar på röda mattan och inslag i TV. Jag log lite och frågade mig själv hur tusan jag skulle lösa detta... jag hade ju inte en enda kontakt i modebranschen (förutom hos andra varumärken som jag fått hos Jackie, men det kunde jag ju inte använda nu när jag själv var på ett varumärke). Nu undrar ni hur jag gjorde det? Jo, jag spenderade dagar och nätter med att söka igenom varenda modetidning för att skriva ner namn på redaktörer, stylister, assistenter, A-kändisar, B-kändisar, IT personer - you name it. Jag skapade en egen PR-bok med namn, email och uppgifter om dessa personer så att jag kunde börja kontakta de angående DAY. Trots 100-tal timmar i excel så var det (även om det var svårt att se då) värt att göra eftersom det är samma kontaktbok jag har än idag. Genom att maila ut personliga mail och introducera mig så började jag successivt få kontakt med den ena efter den andra. De började använda DAY i sina jobb, de kontaktade mig angående varumärket och jag blev bjuden på ett få tal pressevents där jag kunde få lära känna folk. Något som även blev viktigt för mig i utvecklingen av DAY och som PR-person var pressvisningar (note: det gör man varje säsong för att presentera ett varumärkes kollektion för viktiga personer). Under mina första pressvisningar tror jag inte att mer än 20 personer kom, trots att 200 var inbjudna - men det gjorde inte dessa personer mindre viktiga utan jag fick mer tid att lägga på just de. A och O i PR är personlig kontakt och relationer... det skapar du enbart mellan 4 ögon, that remains. Under slutet av min tid på DAY var det ofta över ett 150-tal personer som dök upp när de fick en inbjudan, till min lycka. Månaderna gick och jag kunde verkligen se att mitt hårda arbete gav resultat, varje "PR-satsning" från min sida fick direkt resultat som jag kunde presentera för min chef i Danmark. Eftersom jag också satt på Stockholmskontoret som var väldigt litet så fick jag hela tiden se hur mina kollegor arbetade inom sälj, customer service etc. Det var också en bra skola att ta med sig eftersom jag idag jobbar med så mycket mer än PR i den tjänst jag har. Under de första månaderna hann jag bland annat med pressvisningar, Sverige lansering av DAYs första butik på Mäster Samuelsgatan (tillsammans med Micael Bindefeld), besök i Köpenhamn och DAY-event tillsammans med Michaela Forni som redan då var en stor populär bloggare i Sverige. Detta kom också att etablera vår kontakt som blev till vänskap och några år senare mitt jobb på FORNI (mer om det längre ner). Jag jobbade på under de kommande månaderna och satsade hårt på att uppnå resultat för att göra mig behövd på DAY. Min anställning ökades till 3 dagar, till 4 dagar och mitt jobb fick hela tiden en större betydelse. I juni 2016 hade jag jobbat för DAY i 1,5år och tagit mig genom många förändringar / nedskärningar på företaget. Efter en bra säsong blev hela företaget nedbjudna till ägarnas hus i Lago di Como och man fick verkligen chans att lära känna hela organisationen. Jag såg såklart detta som en möjlighet och gick all in med energi, positivitet och idéer. Sommaren gick och när vi var tillbaka på jobbet i augusti får vi veta att ett Norgekontor ska öppna, det var min chans tänkte jag. Jag var nästan klar med min utbildning på Stockholms Universitet, jag hade lärt mig hur jag skulle bolla flera saker samtidigt, jag hade etablerat en bra baskunskap inom PR, jag var redo att ta på mig ett heltidsjobb och jag hade lämnat min dåvarande pojkvän så med andra ord var jag beredd att jobba 24 timmar om dygnet för att även ta på mig rollen som PR-ansvarig för Norge - trots att jag aldrig ens varit i landet eller kände en enda person i den norska modebranschen. Yes, it was a go from my side. Månaderna gick, både jobbet i Sverige och Norge gick som jag ville. Det var mycket att hinna med ett heltidsjobb, studier på universitetet och resande mellan Sverige och Norge i princip varje vecka. I denna veva var jag tvungen att jobba mindre på Nathalie Schuterman och kunde bara behålla några få pass i månaden eftersom att jag fortfarande älskade att jobba där. På sidan av mitt jobb på DAY hade jag börjat bli mer och mer kreativ med Instagram samtidigt som jag förstod att det skulle bli viktigt i mitt jobb. Jag har alltid haft en färgglad stil och trenden började gå åt det hållet, så jag tog vara på chansen genom att börja lägga ut mer outfits på Instagram, mer jobbrelaterat innehåll och i sin tur mindre privata bilder. Det kommer till en punkt när man som PR-person behöver ta ett beslut om man vill följa utvecklingen genom att vara mer utåt eller fortsätta i gamla rutiner där man alltid jobbat "bakom kulisserna" - jag valde de förstnämnda. När jag och Michaela senare under våren tar en kaffe så berättar hon för mig om sin idé kring FORNI som en plattform på sidan av hennes blogg. Jag som alltid drömt om att ha en del av mitt jobb i skrivande form blev väldigt nyfiken och slängde ur mig alla idéer på plats. Under den kaffen så bestämde Michaela att jag skulle få vara hennes moderedaktör och i sin tur skriva modeartiklar på FORNI magazine. Ni kan ju förstå hur glad jag blev & ännu idag skriver jag några få artiklar i månaden för henne. Även FORNI har varit viktigt för mig i utvecklingen eftersom att jag fick använda Michaelas etablerade plattform till att uttrycka mig kring mode. Tack Michaela för att du trodde på mig! I Norge hade jag samma PR strategi som för Sverige och successivt kom resultaten. Hard work pays off. Några månader senare var det igen omstruktureringar på huvudkontoret och jag visste att jag behövde ta vara på situationen. Jag var beredd att jobba och resa ännu mer för att skapa mig en bredare PR-kunskap så jag blev väldigt glad när min danska chef Stine Bering erbjöd mig jobbet som PR chef för 2NDDAY i hela Norden (som var ett märke under DAY-gruppen) samtidigt som jag skulle fortsätta jobba för DAY och nu även dess interiörlinje DAY HOME. Med andra ord ett stort ansvar och en av de få personerna som jobbade cross-company med alla varumärken. Tack Stine för att du trodde på mig! I min nya tjänst (tror det var kring 2017-2018) jobbade jag så mycket att dagarna, veckorna och månaderna flöt ihop. I samma veva träffade jag min nuvarande pojkvän som bodde i London, så en normal vecka för mig kunde helt enkelt se ut så här: Måndag - Stockholm, Tisdag - Oslo, Onsdag / Torsdag - Köpenhamn & Fredag - London. Självklart var det ett otroligt spännande liv och jag har aldrig lärt mig så mycket som då, men det tar också på ens mående och privatliv. Jag anser mig inte ha varit nära till utbrändhet men jag hade samtidigt ofta svårt att sova (för att jag hade så mycket att göra dagen efter att mina to-do listor bara snurrade i huvudet), jag gick/pratade i sömnen på nätterna, jag var uppkopplad 24h om dygnet och kunde ofta bli ledsen / gnällig för ingenting. It talks for itself... I mellan mina intensiva dagar på DAY så insåg jag fortfarande att jag behövde utveckla mina sociala medier och använda det som ett verktyg i mitt jobb. Jag visste att det skulle bli nästa "hitt" inom PR och jag ville vara tidig med att hoppa på det. Jag fick min chef att förstå det positiva i att synas i samband med Fashion Week (vilket fortfarande är väldigt viktigt för ett varumärke som vill etablera sig internationellt!) så även om DAY ekonomiskt inte kunde ha en modevisning på Fashion Week så skulle jag vara med som representant för varumärket - och så blev det. Under sommarsäsongen av Fashion Week så hade jag för första gången fått en del inbjudningar med tanke på mitt jobb som moderedaktör för FORNI och så hade jag klätt upp mig i de bästa DAY looks:en jag kunde hitta i kollektionen. Marknadsföring för varumärket & för mig - två flugor i en smäll. Mina looks blev väldigt uppmärksammade av internationell press den modeveckan och jag syntes i allt från Vogue till på Net-A-Porter, samt fick jag säkert 5000 nya följare på kuppen. Denna modevecka blev väldigt viktigt för den "plan" jag hade lagt upp framåt och jag har sedan dess besökt modeveckor världen över varje säsong. Efter detta blev jag ännu mer seriös med min Instagram och har sedan dess successivt jobbat upp den i rätt riktning (långsamt, men hållbart och organiskt) och med en nisch där jag delar: färgglatt mode, karriär i modebranschen och inspirerande vardag. År 4 på DAY så började jag känna mig rätt "klar" med varumärket. Jag hade kommit så högt jag kunde i organisationen och jag hade mycket ansvar, men började samtidigt känna att jag inte riktigt kunde stå bakom de beslut som ledningen tog för varumärket. När man jobbar 24h om dygnet för något men sedan känner sig motarbetad så tröttnar man rätt snabbt, det är en sak som är säker. Jag började då kolla mig runt efter andra jobb men visste inte riktigt vilket håll jag skulle vända mig åt. Skulle jag hoppa på ett varumärke? Bli konsult? Flytta utomlands? Tankarna var många. Såklart har jag alltid haft en dröm om att jobba på ett stort etablerat företag så som Net A Porter, LVMH eller H&M men jag visste också att det skulle betyda att jag behövde lägga bort allt "annat" som jag byggt upp. Det är inte många stora modeföretag som tillåter en anställd att hålla på med någon form av business på sidan av ett kontrakt. Min Instagram och mitt skrivande hade nu blivit så viktigt för mig att jag inte var beredd att lägga bort det för vad som helst. Jag gick på några få intervjuer på andra modeföretag men kände inte att jag skulle utvecklas tillräckligt där. Jag var även i sista rundan för jobbet som VIP Client Responsible på Céline som precis hade öppnat i Sverige, men jag tackade tillslut nej till jobbet eftersom jag inte ville bli bunden till butik trots det starka och "kreddiga" varumärket. Några veckor senare kommer jag i kontakt med min chef på Custommade, grundaren Christian Dam. Vi börjar diskutera ett eventuellt upplägg och jag tyckte att varumärket som skulle ta en ny rättning lät spännande. På grund av olika anledningar, bland annat att jag inte visste om jag skulle bo i London eller Paris framöver, så tog det några månader att få ihop ett kontrakt. Men, i december 2018 signade jag mitt nuvarande jobb som Global PR Chef för Custommade med visionen att re-brand:a det gamla danska (mer kommersiella) varumärket till ett affordable luxury fashion brand. I början av februari 2019 lämnade jag mitt jobb på DAY efter 4,5 år och bestämde mig för att ta en månads paus mellan jobb. Tanken var att återhämta mig efter tuffa år och satsa på min hälsa, men så blev det inte... Jag hade och har så många drömmar som jag vill hinna göra att jag i slutändan alltid slutar med nya projekt. Under min månad in-between-jobs så bestämde jag mig för att satsa på min Instagram och resa alla modeveckor skrivandes som moderedaktör för FORNI. Jag var alltså i Köpenhamn, Stockholm, New York, London, Milano och Paris. Kul att ha gjort och det gav mig mycket på den sociala sidan, men också väldigt utmattande... Efter några dagars vila så började jag i mars 2019 mitt nya och nuvarande jobb på Custommade. Jag hade sedan innan presenterat min strategi med mig själv som PR-person även utåt för varumärket, det vill säga inkluderat att jag skrev modeartiklar, besökte modeveckor och använder Instagram i mitt PR-jobb eftersom det är vad jag själv tror på idag. PR-markanden har ändrat sig väldigt mycket senaste åren och att ha en "PR-ambassadör" för sitt varumärke har blivit viktigare och viktigare. Därför var det också viktigt för mig att min blivande arbetsgivare trodde på samma utveckling av PR. Till min lycka så trodde Christian på samma koncept och vi kunde därför börja jobba tillsammans. Tack Christian för att du tror på mig & mina idéer! Mitt jobb på Custommade har på bara ett år utvecklat sig väldigt mycket, från att vara Global PR chef till att jag idag sitter med allt från exportförsäljningen, små delar av e-commerce till generell utveckling av varumärket men självklart även det klassiska inom PR / marknad. Om man verkligen älskar sitt jobb och det varumärke man jobbar för så blir detta en naturlig utveckling, vilket det har blivit för mig. Jag jobbar just nu med att utveckla den internationella marknaden och få mer kunskap kring Frankrike, Italien, Tyskland, Belgien, UK och USA. Väldigt spännande att jobba med hela världen som sin spelplan. Jag kombinerar mitt jobb som PR-person med min räckvidd på Instagram på ett sätt som jag tror är det mest effektiva. En strategi som jag bestämde mig för att satsa på redan 2 år sedan. Jag säger inte att jag vet vad som är rätt eller fel, men för mig och mitt jobb har detta fungerat. På sidan av Custommade så blev jag i mars 2019 kontaktad av ELLE som frågade mig om jag var intresserad av att börja blogga på deras portal och även vara representerad av de. När jag som 14 åring la ner en liten blogg jag då drev, sa jag till mina vänner: "jag ska aldrig börja blogga igen om inte ELLE frågar mig" - och så blev det! Att få vara representerad av ELLE är något jag är ytterst tacksam för. Den här bloggen har gett mig en massa kärlek på så kort tid och jag hoppas fortsätta med det i många år till... Som ni kan förstå så har ELLE i sin tur givit mig en massa bra saker men något jag är extra glad för är sidan "stilcoach" i ELLE-tidningen som jag regelbundet har fått göra. Tack Lisa Arnell och Ida Antebro för att ni trodde på mig! Idag jobbar jag alltså som Global PR Chef på Custommade, moderedaktör på FORNI, bloggare på ELLE och driver även min Instagram som jag också har en liten business kring. Jag har senaste åren pendlat mellan Stockholm, Köpenhamn, London och Oslo men bor just nu i Paris. Så, vad kommer näst? I skrivande stund så har jag 3 spännande projekt på G som jag hoppas kunna driva igenom förr eller senare, eventuellt får ni veta mer redan i sommar. Det är tre saker jag alltid har velat göra och som är viktiga för min kommande karriär inom mode. Att alltid sträva mot nya mål är viktigt för mig och det är något av det jag är mest tacksam för i livet: mitt driv att göra just det. Ja, det var det! With love, T ♥ I get many questions about how I ended up where I am today. When I launched this blog I started to write ”my story” in two chapters, but never ended the last one… So, I will today share part 1 & 2 so you can read before No. 3. Make it a google translate! & here a few snapshots from the past that I remember well: my old office, all 6am travels, creative events, my first Vogue feature, my first London Fashion Week approval and PR campaigns I created. My old office / showroom where I spent hours, and hours. Remember all those 6am flights... One of my events for 2NDDAY x Wakakuu. The last photo I took after 4,5 years at DAY. My first Vogue feature... This t-shirt campaign sold out in a couple of hours.
